Tag Archives: arbetsmarknadspolitik

Arbetslösheten i Sverige 1969 till 2008

SwedishRateOfUnemployment

Lämna en kommentar

2015-11-15 · 17:02

En gåta…

Vem är det som avviker i gruppen inköpare, personalman, försäljare ?

Svar: Personalmannen. Han sorterar bort personer av skäl som att de kan mer än som behövs för tjänsten, inte är mellan 25 och 30 år eller att de har utländskt efternamn, utan att ta reda på om de kan vara värda miljarder för företaget. Både säljaren och inköparen tar chansen att tjäna miljarder åt sitt företag.

Lämna en kommentar

Filed under politik

Farligt ta in kvalificerade konsulter

En person tog in en mycket kvalificerad person som konsult i det företag han var VD i. Han var under en tid borta mycket från kontoret. När han kom tillbaka hade konsulten övertalat ägarna och kompanjonen om att konsulten skulle få VD-posten i stället. Den före detta VD’n blev arbetslös.

Det är ju ett känt faktum att det är väldigt svårt att få en tjänst som underställd i en typ av verksamhet inom vilken man tidigare själv haft en chefstjänst. Normalt är man mindre försiktig med konsulter, eftersom man oftast kan bli av med dem väldigt lätt. Som exemplet visar kan man dock råka illa ut även av att ta in kvalificerade konsulter, om man inte kan hävda sig i maktspelet.

Lämna en kommentar

Filed under politik

För duktig för att få jobb ?

De flesta i våra företag strävar efter ett bättre jobb. I ett företag finns ett antal tjänster med olika status. Förenklat kan men se dem som en kö av tjänster som de flesta strävar efter att komma uppåt i. Om man släpper in någon över sig i kön, så åker man själv ner ett snäpp, eller får sin befordran fördröjd. Detta kan ske via en anställning eller för att någon som är duktigare än man själv befordras förbi en.

En person inblandad i en anställning tänker i första hand på sig själv, i andra hand på företaget. Personligen vill han inte att någon annan än han själv skall anställas på en finare tjänst än hans egen. Han vill inte heller att någon som är så duktig att han så småningom kan få en finare tjänst än han själv då har anställs. I företagets intresse är oftast att den mest kvalificerade anställs. Det är oftast många inblandade i en anställningsprocess. I praktiken får en person oftast inte tjänsten om någon är emot.

Resultatet blir alltså att alla som är eller kan bli mer kvalificerade än någon av dem som är inblandade i anställningsprocessen sorteras bort. Bland övriga väljs någon av kandidaterna. Troligtvis någon som är söt, trevlig och hyfsat duktig, jämfört med de andra kvarvarande kandidaterna.

Undantaget från regeln är att någon har kontakter, och därför tvingas in av någon i makthierarkin.

En konsekvens av detta är att det är omöjligt för högkvalificerade personer att få jobb på andra sätt än genom kontakter. Gränsen verkar gå vid en ålder runt 40 år, lönenivåer runt 40 000 kr, flera högskoleutbildningar, tidigare höga eller fina tjänster eller eget företagande. När man närmar sig den osynliga gränsen blir det allt mindre sannolikt att man uppfyller alla de inblandades personliga krav vad gäller begränsningar i den sökandes kompetens. Jag har känt ett stort antal personer som är jätteduktiga och haft en god karriär tills de plötsligt nått den osynliga gränsen. En del kommer vidare genom kontakter, en del blir egna företagare, en del kan gå arbetslösa länge med de mest fantastiska kvalifikationer.

Om ni är kvalificerad och känner att detta är helt fel, om ni har kontrollerat med företagen ni sökt jobb på vad den person som fått tjänsten hade för kvalifikationer, och de oftast har sagt att de valde någon mer kvalificerad än ni är, om ni är övertygad om att det minsann är så höga kvalifikationskrav att det är väldigt svårt för er att få jobb av den orsaken, fundera i så fall på hur stor andel av de nyutbildade även från korta utbildningar som får jobb trots lågkonjunktur, och vilka kvalifikationer de har. Kanske informationen ni får förvrängs för att det inte skall synas att det är sina personliga mål personerna inblandade i anställningsprocessen sätter först, inte företagets.

Lämna en kommentar

Filed under politik

Den goda arbetslösheten som sänker och höjer lönerna

De två stora maktgrupperna i svensk politik, politikerna och facket, vill båda hålla uppe arbetslösheten, men av diametralt motsatta skäl. Ingen av grupperna når sitt mål genom den höga arbetslösheten.

Den officiella sanningen är att alla partier vill sänka arbetslösheten. Ändå gör inget parti något för att sänka arbetslösheten. När man pressar politikerna kommer sanningen fram – de anser att arbetslösheten behövs för att hålla nere lönerna och därmed inflationen. Men fackföreningarna, varför agerar inte de kraftfullt för sina arbetslösa medlemmar? Jo, fackföreningarna vill minska tillgången på arbetskraft för att hålla uppe lönerna. Vi har alltså två politiskt starka grupper som egentligen båda vill hålla uppe arbetslösheten och som båda säger att de vill sänka den. Det lustiga är ju nu att dessa grupper har diametralt motsatta mål med att upprätthålla en hög arbetslöshet. Politikerna vill hålla nere lönerna, fackföreningarna vill hålla dem uppe. Är samma arbetslöshet effektiv både för att hålla nere lönerna och för att hålla dem uppe ? Håller arbetslösheten uppe lönerna, håller den dem nere, eller påverkar den kanske inte ens lönerna?

Metoden för att hålla arbetslösheten uppe är ju den metod som historiskt skapades för att hålla uppe kollektivavtalen. Arbetslösa medlemmar skulle hindras att utbjuda sitt arbete under kollektivavtalen genom att erbjudas en solidarisk ersättning. Metoden har  sedan utvecklats till att man hindrar arbetslösa att ta jobb under kollektivavtalen utan att ge dem solidarisk ersättning. Den går alltså ut på att hindra arbetslösa att få jobb. De skall låsas in i arbetslöshet. Historiskt fanns det sedan en metod att via arbetsmarknadsutbildning och aktiv arbetsförmedling successivt släppa ut dem när arbetslösheten sjönk. Denna metod har avskaffats.

Hindren består i förbud för att studera, praktisera och starta eget. De skall inte kunna upprätthålla sin kompetens eller skaffa sig ny kompetens de kan få jobb på. De förtrycks så att de inte uppfattas som anställningsbara. Arbetsförmedlingen förmedlar inga jobb. Privat arbetsförmedling är förbjudet. Försök att förverkliga egna planer avbryts med meningslösa aktiviteter. Med mera.

Då kan man fråga sig om arbetslösa som inte i praktiken kan konkurrera om de lediga jobben ändå håller nere lönerna. Det gör de ju inte. Endast de som förhandlar om lön med arbetsgivaren påverkar ju lönen. Inte de som inte anses anställningsbara.

Håller systemet då uppe lönerna? Med en flytande valuta hålls inflationen konstant. Det innebär en real löneutveckling som följer produktivitetsutvecklingen. Systemet håller alltså inte heller uppe lönerna.

Lämna en kommentar

Filed under politik

Jantekollegan och hjälp

Jantekollegan vill inte bekräfta sina arbetskamraters kompetens. När han behöver hjälp går han runt i korridoren och frågar alla som inte kan hjälpa honom. Dem som kan hjälpa honom undviker han att fråga. Om någon som kan hjälpa råkar få reda på problemet och ger sin hjälp avvisar Jantekollegan den överlägset. Ofta använder han sedan i största hemlighet den hjälp han fått, så att det inte skall bli känt att någon annan kunde något bättre än han. I extrema fall använder Jantekollegan inte någon hjälp och får sedan efter något år sluta för att det är alltför uppenbart att han inte producerar något.

Jantekollegorna är arga på alla som kan hjälpa dem och lägger en stor del av sin tid på att mobba ut dem. Oftast lyckas de. Om företaget måste ha något gjort tar man in konsulter.

1 kommentar

Filed under politik

Personalassistentens roll

Flera starka konflikter ligger i personalassistentens roll. Gör de att en personalassistent sällan eller aldrig handlar utifrån företagets intresse av vinstoptimering?

Personalassistentens roll i anställningsprocessen är oftast att utifrån sina kunskaper avråda eller tillstyrka anställning. Hon förväntas tillstyrka anställning av duktiga, avråda anställning av mindre duktiga. Psykologisk vetenskap säger att människor normalt agerar tvärtom. De vill hjälpa och upphöja mindre duktiga, hindra och förstöra för mer duktiga. I detta verkar ligga en stark konflikt. Frågan är då om personalassistenten gör som hon själv vill eller vad jobbet kräver. Risken är att den som gör vad jobbet kräver kommer att uppleva det som starkt otillfredsställande och söka sig ett annat jobb, samt att den som gör som hon själv vill kommer att stanna kvar i yrket och motiveras av makten att hindra duktiga människor och hjälpa mindre duktiga.

Vid en anställning finns det ofta starka krafter som vill agera mot företagets intresse att vinstmaximera. Maktkamp och privatekonomiska intressen av att vänner och släktingar anställs är några. Det är risk att en personalassistent som enbart vill se till företagets vinstintresse snabbt manövreras ut till förmån för en som är mer känslig för vad de som bestämmer om anställningen vill personligen.

Gör dessa konflikter i personalassistenten roll att hon sällan eller aldrig handlar utifrån företagets intresse av vinstoptimering?

Lämna en kommentar

Filed under politik