Frihet att låna

Före 1990 fick man alltid låna pengar om man hade tillräcklig säkerhet. Om man inte hade det gick man till någon som var rik och om han gick i borgen för lånet fick man låna.

Efter 1990 blev det ändring. Säkerhet var inte längre tillräcklig, eftersom lån inte fick beviljas om man inte kunde förväntas betala tillbaka det och behålla det man köpt. Det var alltså inte tillräckligt att man kunde sälja det man köpt och betala tillbaka lånet. Borgensmän används fortfarande men regeln är att de inte får behövas, dvs man skall kunna betala tillbaka lånet utan dem. En rik släkting hjälper alltså inte nu om man vill låna. Sen är det då så att vissa inkomster räknas, andra inte. Inkomster från sådant som studielån och statliga bidrag räknas inte. Inkomster från tillfälliga anställningar räknas inte. Inkomster från eget företagande räknas efter några år om man då haft regelbundna inkomster.

Förenklat kan man säga att man måste ha en fast tjänst eller vara företagare med regelbunden inkomst för att få låna. Dessutom måste man ju då kunna betala tillbaka lånet före pensionen. Man måste också kunna betala ränta och amorteringar ur den inkomst man har. Har man under en period låg inkomst och behöver låna får man inte det.

Detta innebar ju förut att en pensionär kunde ha ett obelånat hus värt 5 miljoner, men om inte pensionen räckte till fastighetsskatten var han tvungen att flytta. En temporär lösning på detta kom fram. Personer över 55 år kunde få något som kallades seniorlån, ett tillskott i form av lån varje månad under en 5-års-period.  Efter en eller två sådana perioder var han ändå tvungen att sälja huset. Om taket behövde renoveras kunde han också vara tvungen att sälja. Barnen kunde alltså inte gå i borgen heller.

Det var angeläget att hitta en lösning för pensionärer, men det var tydligen viktigt att den inte gällde andra, så man satte alltså en åldersgräns på 55 år. Nu borde denna vara olaglig eftersom åldersdiskriminering är olaglig.

Detta skapar alltså en allvarlig diskriminering för majoriteten av svenska folket. Går taken på huset sönder kan man inte låna på huset och reparera det. Räcker inte studielånen och man behöver låna på huset får man inte  det. Om man vill starta eget får man inte låna på huset för det om inkomstsituationen är osäker.  Det går inte att ta  ett lån på huset och köpa en ny bil. Bilar måste köpas kontant.

Jag tycker att detta allvarliga förtryck av stora delar av svenska folket skall tas bort. Före 1990 hade vi rimliga regler. Om något behövde ändras var det vilken marginal man behövde för att få låna. Denna är kvar och om man är i en privilegierad grupp får man låna väldigt mycket på de tillgångar man har. De som är i en förtryckt grupp får i stället inte låna alls.

I Sverige finns det heller inga inteckningar i bostadsrätter. Detta  innebär att en bostadsrätt inte är en lika bra säkerhet för ett lån som ett hus. Jag tycker att detta borde kunna  ändras så att man på något sätt kan inteckna sin bostadsrätt. En riksdagsmotion om detta har behandlats, men avslogs.

Sökord: bank bankinspektionen politik finanspolitik kreditpolitik finansdepartementet banklån kredit borgen borgensman borgenär gå i borgen konsumentkredit konsumentkreditlagen pant realisera pant panter diskriminering förtryck hinder hindra arbetslösa pensionär socialbidragstagare svartjobb socialbidrag studerande nyföretagare nyföretagande inteckning i bostadsrätt bostadsrätt som säkerhet säkerhet för lån egenföretagare entreprenör företagande fast anställning stadigvarande anställning åldersdiskriminering

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under politik

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s